cry cry little baby

Hur kommer det sig att jag sitter och tittar på OS fast jag inte är ett dugg intresserad av sport?
Spelar ingen roll om det är Sverige eller inte, men tittar gör jag.

Idag var det dax att tatuera sig. Anna följde med och Christer som moraliskt stöd, dock fick dom bara sitta och vänta och hoppas på att det inte skulle ta allt för lång tid.
Vi började med stjärntecknet på handleden och det kändes må jag lova, men ändå inte värre än foten. Var inte den brännande känslan som jag hade då. Utan detta var nog mest obehag, men ändå så jag överlevde. När den var klar efter typ en halvtimma kanske så var det dax för den andra, fjärilstribalen. Här hade vi smärta, var konstigt nog trött efter den första fast den bara tagit en halvtimma. Där han gjorde linjerna och körde med en nål trodde jag han försökte komma ut på andra sidan. Det gjorde så jäkla ont! Sen två var som en dröm, han tjockade på linjerna och fyllde i topparna....jag önskade att detta kunde vara förevigt. Hade nog dock börjat domna bort lite också.
Sen kom det smärtsamma, att fylla i skiten, då blev de tre nålar. När han hade fyllt i halva så ringer telefonen och han måste ta det. Frågade i det läget Anna hur mkt det var kvar, hennes svar: Halva. Jag var redo att kasta in handduken. Men jag överlevde och det tog inte lång stund så var det klart, äntligen!
Jag är nöjd :D

Jag börjar bli lite less denna blogg nu, jag har aldrig ro att stanna upp och behålla något nog länge för att ens hinna byta lösen en gång :P haha!
Kanske tyvärr börjar söka nya bloggsidor, men denna är ändå så livlös så jag tror inte den tar illa upp.